Relationen till eleverna och betydelsen av att bygga upp en ömsesidig respekt är det som jag reflekterat över allra mest under min första praktikperiod. Detta är något som tar och måste få ta tid och man kan inte påskynda processen. Givetvis går det fortare för vissa lärare än andra och eleverna kräver också olika lång tid. Min strategi har varit att försöka att hålla mig lugn och tala med eleverna enskilt vid behov. Lägga mycket tid på raster och lunch för att lära känna eleverna och försöka förstå hur de vill bli bemötta.
Under de lektioner som jag har hållit i själv har jag noterat att det inte är de eleverna som brukar ta ut svängarna som ställt till med problem utan snarare de elever som vanligtvis sköter sig bra. Jag har två tänkbara förklaringar till detta. Den ena är att jag lagt ner mer tid på att lära känna de mer livliga eleverna. Detta både på grund av att det har behövts mer samtal med dem men även för att jag nog insåg att de förmodligen skulle kunna komma att vålla mig besvär. Den andra förklaringen är att de eleverna som vanligtvis sköter sig kan ha ett behov av att få leva av sig lite och att de därför passar på när ordinarie lärare inte är där. Fullt förståeligt och även om jag tyckte att det kunde bli jobbigt under mina lektioner hade jag svårt att bli arg på dem. Jag är helt övertygad om att om jag får tillräckligt med tid med eleverna kommer jag att kunna bygga upp det relationskapital som jag anser är nödvändigt att ha för att med fast hand styra en hel klass.
En annan sak jag funderat mycket över är personkemin mellan elev och lärare och hur viktig den är. Jag har noterat att samma elev kan prestera oerhört annorlunda beroende på vilken lärare den arbetar med. Jag är inte riktigt säker på hur man ska hantera detta eftersom allt för stor valfrihet och flexibilitet ställer orimliga krav på skolornas organisation. Detta är ändå något som jag kommer fortsätta fundera över under kommande praktikperioder.
Vad gäller det rent didaktiska har jag varit lite bekymrad över det stora avstånden i olika elevers kunskapsnivå. Jag har funderat mycket över hur man utformar uppgifter som tillgodoser allas nivå. Samtal med mina LLU-er har handlat mycket om att ha en grund som alla rimligtvis kan nå och även ytterligare nivåer som inspirerar de starkaste eleverna. Det låter lite knepigt tycker jag. Jag har bra koll på att man skall känna till elevernas förkunskaper och att förankra uppgifterna i dem samt försöka hitta kopplingar till elevernas vardag. Jag tror mig även kunna utforma uppgifter som gör detta och som kan utmana dem till vidare förståelse men att hitta uppgifter som stimulerar alla verkar svårare tycker jag. Även denna fråga tänker jag bära med mig och fundera på ytterligare under kommande såväl kurser som praktikperioder.
Hur viktigt det är med en tydlig struktur och att eleverna får tydlig och återkommande information om vad som kommer att hända och vad som förväntas av dem är också något som blivit klart synligt under VFUn. Jag tror att nästan alla elever är i behov av detta. Det gäller allt ifrån vilka krav som ställs på dem enligt läroplan till vad som kommer att ske under nästa lektion och de närmaste dagarna. Tavlan är bra att använda sig av för att informera.
Det är även viktigt att alltid ha någon bra uppgift i bakfickan som man kan plocka fram när det av någon anledning inte blir som man har tänkt sig. Man skall ha flera tänkbara lektionslösningar och vara flexibel. Det händer ständigt saker i skolan och i klassen som kan göra att man är tvungen att tänka om och det är bra om man är så förberedd som man kan vara på det.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min första praktikperiod. Allt har verkligen fungerat bra och jag har fått de förutsättningar som jag behöver för att ta mina första stapplande steg emot läraryrket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar